Nato kan bli räddningen för Norrbottens urusla vägar

Den här veckan har genomsyrats av brist på politiskt ansvar i dag och sedan lång tid tillbaka, liksom det ökande problemet med centralisering och beslut som tas utan någon som helst förankring eller markkontakt.

Jag börjar med våra vägar och järnvägar. När Sverige nu blir medlem i Nato får landets övergivna delar när det gäller säkra vägar och järnvägar oväntad hjälp. Nato kräver en upprustning av landets transportsystem eftersom det helt enkelt inte håller måttet. Norrbotten, som har ett tydligt säkerhetsstrategiskt läge, kan skatta sig lyckligt. I decennier har Norrland och inte minst Norrbotten haft landets sämsta vägar. Det är potthål som slår sönder bilar och till och bryter ben på fotgängare som missar ett hål på vägen. Det ska villigt erkännas att de dåliga vägarna också har gynnat vissa delar av länet. I Arjeplog och Arvidsjaur har biltestverksamheten etablerats på grund av vägarnas usla kvalitet. Men som Nato påpekar i ett läge av krig är vägarna minst sagt förödande. Om Ryssland nu kraftsamlar mot Natos nya östliga gräns som gäller stora delar av Norrbotten riskerar krigsfordonen att fastna i leran. Kanske biltestverksamheten kan bistå med någon hjälp. Från politiskt håll kanske vi återigen får höra det bevingade uttrycket; ”Vi såg det inte komma!”.

Fungerande järnväg i Norrbotten är ett två ord som inte regeringar i Sverige förstår innebörden av. Inte ens nu när det statliga LKAB förlorar 100 miljoner kronor om dagen efter två urspårningar på Malmbanan inom loppet av några månader. Då ska ni betänka att denna regering liksom regeringen Andersson och EU satsar enorma summor av våra skattepengar på den gröna industrin. Där finns två stålverk som vill ha goda transporter och H2 Green Steel suktar efter malm från LKAB. Mitt tips till företaget är att det billigare och snabbare att köpa det från andra länder. Miljön till trots. Nato kan ge en eloge till folket i Norrland som klagat år efter år utan något som helst gehör från statsmakten. När Nato nu ryter i om eländet får de garanterat stöd av befolkningen. Att det behövdes en militärorganisation för att kräva säkra vägar är verkligen ett demokratiskt problem för Sverige.

Nästa mindre smickrande problem för Sverige och regeringen är på en betydligt lägre nivå eftersom det handlar om ungdomars existens främst i glest befolkade områden. EU-parlamentet röstade i veckan om EPA-traktorn. Ursäkta vad har EU parlamentet och kommissionen för anledning att bry sig om hur ungdomar i Arvidsjaur tar sig fram på vägarna? EPA-traktorn bör vara ett nationellt beslut eftersom EU:s länder har så olika förutsättningar både vad gäller avstånd och klimat. Transportverket har verkligen analyserat EPA-traktorn och infört flera nya krav och förbättringar för säkerheten. EU-kommissionen bryr sig inte om detta, den har varit i kontakt med regeringen angående A-traktorerna sedan i januari 2022. Allt handlar om konkurrens eftersom branschorganisationen för mopedbilar kontaktat kommissionens fordonsgrupp och påtalat att våra myndigheter tillåter användande av A-traktorer med endast AM-körkort som krav. Det missgynnar mopedbilar och enligt kommissionen följer inte Sverige EU:s fordonslagar. Att det gått så här långt tyder på att denna regering och den förra varit väldigt slapphänta. Det är ungefär det samma som hände med våra elpriser när Danmark klagade hos kommissionen att Skåne hade mycket billigare el och därmed missgynnade konkurrensen. Den dåvarande borgerliga regeringen gav sig direkt och Sverige och särskilt södra delen av landet fick galopperande elpriser. Det är många EU-beslut som fattas som inte är anpassade efter svenska förhållanden. Det handlar också bland annat om energiklassning på bostäder och om skogsvård. Jag ser ett oroväckande mönster från ansvariga politiker som ofta väljer att passa in och vara bäst i klassen på integration av EU-systemet, samtidigt som landets medborgare hamnar i kläm och tvingas betala priset i form av sämre levnadsvillkor.

På opinionssidorna fortsätter vi analysera staten som riskkapitalist och regeringens brist på kunskap.

Christian Sandström skriver om forskare som får stort genomslag eftersom slutsatser passar politiker. Finanskrisen 2008–2009 och pandemin har bidragit till en industripolitisk renässans i västvärlden, men det vore ett misstag att blunda för de idéströmningar som legitimerat uppståndelsen av staten och kapitalet som ideal. Ingen forskare har varit mer tongivande än den italiensk-amerikanska Mariana Mazzucato, vars tankegods behöver skärskådas ordentligt. Den förda politiken strider mot såväl sunt förnuft som vedertagen forskning. Vinstmaximerande företag skall inte ha fri tillgång till skattemedel i utbyte mot att de går i politikernas retoriska ledband. Vi ser dock inga tecken på en vändning. Tvärtom, Mazzucatos idéer rullas ut över hela världen i form av ”green deals”. Skattemedel ställs till storföretags och riskkapitalisters förfogande så länge de bekänner sig till att åstadkomma behjärtansvärda resultat såsom utrotandet av hemlöshet, botandet av cancer eller minskning av CO2-utsläppen. Exakt hur detta skall ske brukar vara höljt i dunkel.

På debattsidorna skriver bonden Hans Röös om den katastrofala livsmedelsberedskapen. Sverige har under flera år avvecklat sitt jordbruk och bristerna märks tydligt i krissituationer där särskilt livsmedelsberedskapen är mycket eftersatt. Utredningen om livsmedelsberedskap som nyligen presenterades råder oss att lita på EU och importera mat.

Den socialdemokratiska majoriteten i Stockholm har beslutat att säga upp avtalet med staten om Bromma flygplats i förtid. Flygplatsen ska vara avvecklad och marken återställd senast 2038. Sverigedemokraterna säger nej och förespråkar en satsning på elflyg som gör flygplatsen fossilfri, skriver riksdagsledamöterna Thomas Morell (SD) och Martin Kinnunen (SD).

Min krönika handlar om att klimatpolitiken är centralistisk och polariserande. Inför EU-valet är det rimligt att kräva en programförklaring av regering och riksdag. Hur stora konsekvenser för befolkningen är ansvariga politiker beredda att ta? När släpper ni tunnelseendet på klimatet och ger oss en helhetssyn? Varför ska vi älska gruvor och exploatera Sverige?

Podden denna vecka gästas av Mats Alvesson som avslöjar paradoxerna inom dumhetens rike. Följ med i en djupdykning i organisatorisk galenskap och insikter i hur överreglering och byråkrati kväver kreativitet och personligt ansvar.

Allt gott,

Skriv gärna debattartiklar!

Lotta Gröning
Opinionschef

Detta är en opinionstext. Åsikterna är skribentens egna.
Kontakta journalisten: [email protected]